Häromdagen fick jag mitt ex av alla bokälskares bibel, Vårens böcker (Höstens böcker och numera Sommarens böcker är förstås också biblar), och blev litet besviken. Först och främst för att den var cirka 100 sidor tunnare än Vårens böcker 2009 - det kan delvis förklaras med hur förlagen väljer att presentera sina böcker, dvs hur mycket utrymme de tar, men mest beror nog minskningen på att man helt enkelt ger ut färre böcker. Jo, jag vet att det är ekonomisk kris i Sverige och hela världen, att förlagen inte vill ta några risker, att somliga besserwissrar och förståsigpåare i flera år har gastat om att det ges ut för många böcker i Sverige, men jag blir ändå besviken, eftersom minskningen är så påfallande. Jag vill ha mångfald, inte dess motsats - enfald. Jag hoppas att sommarens och höstens utgivning 2010 blir rikare, men det är nog en förhoppning som troligen inte besannas.
Dessutom skär man speciellt i den översatta litteraturen, vilket jag som gillar litteratur från andra länder blir extra förbannad av! Det blir helt enkelt så att jag kommer att läsa på originalspråk (dvs engelska, norska, danska, kanske jag rentav försöker damma av min skoltyska), men jag behärskar ju inte alla språk i världen så det hjälper ju inte helt. Jag tycker nog att de svenska bokförlagen sviker läsarna när man ger ut så litet översatt litteratur. Jo, jag vet att det sägs att den översatta litteraturen inte säljer så bra, och kanske är det så, men det beror kanske på urvalet?
Heder i alla fall åt förlag som Brombergs vars vårlista är hyperintressant!
söndag 13 december 2009
lördag 28 november 2009
Augustpriset utdelat
Augustpriset delades ut tidigare i veckan. I den skönlitterära kategorin vann De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg, i barn- och ungdomskategorin vann Skriva om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman, och i faktabokskategorin vann Att överleva dagen av Brutus Östling och Susanne Åkesson.
Jag kan inte säga något om barn- och ungdomsvinnaren eftersom jag inte läser litteratur från den kategorin, men ett stort grattis till författarna! Jag har De fattiga i Łódź hemma och har bläddrat och småläst litet i den och den verkar vara mycket bra men också mycket tung. Jag tycker att det definitivt är en värdig vinnare, så stort grattis till Steve Sem-Sandberg. Att skriva De fattiga i Łódź måste ha varit ett enormt arbete. Att överleva dagen har jag inte hemma, men det visade sig häromdagen att en arbetskamrat till mig hade en tidigare bok av Brutus Östling, och jag har fått låna den. Om den nu prisbelönta boken bara är en tiondel så bra är den fantastisk. Därför ett stort grattis även till Brutus Östling och Susanne Åkesson!
Jag kan inte säga något om barn- och ungdomsvinnaren eftersom jag inte läser litteratur från den kategorin, men ett stort grattis till författarna! Jag har De fattiga i Łódź hemma och har bläddrat och småläst litet i den och den verkar vara mycket bra men också mycket tung. Jag tycker att det definitivt är en värdig vinnare, så stort grattis till Steve Sem-Sandberg. Att skriva De fattiga i Łódź måste ha varit ett enormt arbete. Att överleva dagen har jag inte hemma, men det visade sig häromdagen att en arbetskamrat till mig hade en tidigare bok av Brutus Östling, och jag har fått låna den. Om den nu prisbelönta boken bara är en tiondel så bra är den fantastisk. Därför ett stort grattis även till Brutus Östling och Susanne Åkesson!
söndag 22 november 2009
Bra läsning
Läste nyligen ut Falska förespeglingar av Margaret Yorke. Jag har tidigare läst flera av hennes böcker, och man blir sällan besviken. Så inte heller denna gång, snarare tvärtom. Det här är en av hennes allra bästa böcker, med ett persongalleri som känns trovärdigt. Slutet är, som ofta hos Yorke, både oväntat och tragiskt.
Den svininfluensavaccinerade armen värker fortfarande, men inte lika mycket. Det knasiga är att den ovaccinerade armen har börjat sympativärka. Hmm...
Den svininfluensavaccinerade armen värker fortfarande, men inte lika mycket. Det knasiga är att den ovaccinerade armen har börjat sympativärka. Hmm...
lördag 21 november 2009
Svinis och Deckardrottningar
Svinis (dvs svininfluensan) och deckardrottningar hör väl inte direkt ihop, men det struntar jag i. Jag vaccinerade mig mot svinis igår och idag gör det svinont i armen och den har svullnat, men hittills har jag inte fått feber eller något annat skit, ta i trä.
Sedan har jag funderat litet kring detta med Deckardrottningar. Inte för att det är ett löjligt ord, utan snarare har jag grunnat på hur våra inhemska deckardrottningar står sig i den internationella konkurrensen. Svenska deckare säljer tydligen fortfarande bra utomlands. Jag läser gärna deckare, men jag har inte läst alla de svenska så kallade deckardrottningarna (inte alla de utländska heller). Jag tycker att de svenska kvinnliga deckarförfattarna överlag håller en hyfsad standard, men få, om ens någon, når ens i sina bästa stunder upp till nivåer där giganter som P D James, Ruth Rendell, Karin Fossum, Elizabeth George (som dock är ojämn), hederliga gamla Agatha Christie med flera befinner sig. Åsa Larsson skriver bra och hennes historier är också bra. Anna Jansson är för det mesta bra, men litet ojämn ibland. När hon skriver bra är hon riktigt bra, när hon inte gör det är hon kass. Liza Marklund är inte värd besväret att läsa. Camilla Läckberg skriver som en sjundeklassare som brukar få beröm för sina uppsatser, vilket är synd eftersom hennes historier oftast är hyfsat bra. Karin Alvtegen skrev bra men hon har ju deklarerat att hon inte ska skriva fler deckare. Flera av de nyare förmågorna har jag inte hunnit bekanta mig med ännu, som Ann Rosman och Veronica von Schenk.
Slutsats: Ryck upp er, för jag tror att flera av er kan bättre! (De manliga svenska deckarförfattarna ska jag skriva om en annan gång.)
Sedan har jag funderat litet kring detta med Deckardrottningar. Inte för att det är ett löjligt ord, utan snarare har jag grunnat på hur våra inhemska deckardrottningar står sig i den internationella konkurrensen. Svenska deckare säljer tydligen fortfarande bra utomlands. Jag läser gärna deckare, men jag har inte läst alla de svenska så kallade deckardrottningarna (inte alla de utländska heller). Jag tycker att de svenska kvinnliga deckarförfattarna överlag håller en hyfsad standard, men få, om ens någon, når ens i sina bästa stunder upp till nivåer där giganter som P D James, Ruth Rendell, Karin Fossum, Elizabeth George (som dock är ojämn), hederliga gamla Agatha Christie med flera befinner sig. Åsa Larsson skriver bra och hennes historier är också bra. Anna Jansson är för det mesta bra, men litet ojämn ibland. När hon skriver bra är hon riktigt bra, när hon inte gör det är hon kass. Liza Marklund är inte värd besväret att läsa. Camilla Läckberg skriver som en sjundeklassare som brukar få beröm för sina uppsatser, vilket är synd eftersom hennes historier oftast är hyfsat bra. Karin Alvtegen skrev bra men hon har ju deklarerat att hon inte ska skriva fler deckare. Flera av de nyare förmågorna har jag inte hunnit bekanta mig med ännu, som Ann Rosman och Veronica von Schenk.
Slutsats: Ryck upp er, för jag tror att flera av er kan bättre! (De manliga svenska deckarförfattarna ska jag skriva om en annan gång.)
lördag 14 november 2009
Varför läser man?
Ja, varför gör man det? Jag antar att det kan finnas många olika skäl till det, och det finns ju inget som säger att en person bara kan ha ett enda skäl. Jag läser för att koppla av, för att lära mig nya saker, för att underhållas och ibland för att utmana mig själv (till exempel ge mig på en genre som jag vanligtvis undviker, eller - vilket händer betydligt oftare - läsa en bok som jag av en eller annan anledning uppfattar som "svår"). Oftast läser jag dock helt enkelt för att jag älskar böcker och läsning och att kliva in i en annan verklighet och för att jag helt enkelt inte kan låta bli. Boknarkoman? Bokmissbrukare? Bokoholist? Jag vet inte vad man ska kalla det. Det kanske inte måste kallas för något.
Min far läste ibland när han hade tid. Min mor växte upp i ett läsande hem och kanske som en reaktion på detta har hon knappt läst en bok sedan hon flyttade hemifrån. Min äldste, tyvärr framlidne, bror, läste en bok någon gång då och då. Min andre bror har inte tid att läsa. Min syster gick bort innan hon uppnått läsåldern. Mina farföräldrar drev lantbruk och att läsa hade de inte tid med. Jag vet inget om min morfars läsvanor eftersom han gick bort när min mor var barn. Återstår alltså mormor, som var en bokslukare av enorma mått. En del böcker var hon tvungen att läsa på grund av sitt yrke, men hon läste mer eller mindre jämt. Det måste vara från henne jag fått min läslusta. Tack, mormor! :)
Min far läste ibland när han hade tid. Min mor växte upp i ett läsande hem och kanske som en reaktion på detta har hon knappt läst en bok sedan hon flyttade hemifrån. Min äldste, tyvärr framlidne, bror, läste en bok någon gång då och då. Min andre bror har inte tid att läsa. Min syster gick bort innan hon uppnått läsåldern. Mina farföräldrar drev lantbruk och att läsa hade de inte tid med. Jag vet inget om min morfars läsvanor eftersom han gick bort när min mor var barn. Återstår alltså mormor, som var en bokslukare av enorma mått. En del böcker var hon tvungen att läsa på grund av sitt yrke, men hon läste mer eller mindre jämt. Det måste vara från henne jag fått min läslusta. Tack, mormor! :)
söndag 25 oktober 2009
Augustpriset
De nominerade till årets August-pris, vad ska man säga om dem? Det vore kanske lättare att komma på något att säga om man kände till dem...
De nominerade i den skönlitterära kategorin:
Johannes Anyuru, Städerna inuti Hall - inte läst, aldrig hört talas om författaren
Per Agne Erkelius, Hotel Galicja - inte läst, känner vagt till författaren
Eva Adolfsson, En liten historia - inte läst, aldrig hört talas om författaren
Aris Fioretos, Den siste greken - har boken (köpt innan nomineringarna blev kända), inte läst ännu
Steve Sem-Sandberg, De fattiga i Łódź - har boken (köpt innan nomineringarna blev kända), inte läst ännu
Ann Jäderlund, Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig - inte läst, känner vagt till författaren
Barn- och ungdomskategorin hoppar jag över eftersom jag inte läser barn- och ungdomsböcker.
De nominerade i den facklitterära kategorin:
Brutus Östling, Att överleva dagen - inte läst, känner till författaren
Johan Svedjedal, Frihetens rena sak - har läst och gillat
Elisabeth Åsbrink, Smärtpunkten - inte läst, aldrig hört talas om författaren
Karin Johannisson, Melankoliska rum - inte läst, aldrig hört talas om författaren
Lena Sundström, Världens lyckligaste folk - har tyvärr läst och det var rena skräpet
Cecilia Björn, Lars Nordling, Laila Reppen, Så byggdes villan - inte läst, inte hört talas om någon av författarna
Det känns svårt att utse någon personlig favorit, förutom Svedjedal då... Sem-Sandberg har jag läst tidigare, men det betyder ju inte att just den här nominerade titeln är bra. Även om jag tror att den är det. Jag har bläddrat litet i den och den verkar lovande, men mycket tung. Har bläddrat litet i Fioretos bok också, och även den verkar lovande. Jag får väl ta och läsa dem snart. Det är bara det att det är så många andra böcker jag också vill läsa. Och så mycket annat jag också vill göra...
De nominerade i den skönlitterära kategorin:
Johannes Anyuru, Städerna inuti Hall - inte läst, aldrig hört talas om författaren
Per Agne Erkelius, Hotel Galicja - inte läst, känner vagt till författaren
Eva Adolfsson, En liten historia - inte läst, aldrig hört talas om författaren
Aris Fioretos, Den siste greken - har boken (köpt innan nomineringarna blev kända), inte läst ännu
Steve Sem-Sandberg, De fattiga i Łódź - har boken (köpt innan nomineringarna blev kända), inte läst ännu
Ann Jäderlund, Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig - inte läst, känner vagt till författaren
Barn- och ungdomskategorin hoppar jag över eftersom jag inte läser barn- och ungdomsböcker.
De nominerade i den facklitterära kategorin:
Brutus Östling, Att överleva dagen - inte läst, känner till författaren
Johan Svedjedal, Frihetens rena sak - har läst och gillat
Elisabeth Åsbrink, Smärtpunkten - inte läst, aldrig hört talas om författaren
Karin Johannisson, Melankoliska rum - inte läst, aldrig hört talas om författaren
Lena Sundström, Världens lyckligaste folk - har tyvärr läst och det var rena skräpet
Cecilia Björn, Lars Nordling, Laila Reppen, Så byggdes villan - inte läst, inte hört talas om någon av författarna
Det känns svårt att utse någon personlig favorit, förutom Svedjedal då... Sem-Sandberg har jag läst tidigare, men det betyder ju inte att just den här nominerade titeln är bra. Även om jag tror att den är det. Jag har bläddrat litet i den och den verkar lovande, men mycket tung. Har bläddrat litet i Fioretos bok också, och även den verkar lovande. Jag får väl ta och läsa dem snart. Det är bara det att det är så många andra böcker jag också vill läsa. Och så mycket annat jag också vill göra...
fredag 16 oktober 2009
Nobelpriset
Ingen bokblogg utan något om Nobelpriset i litteratur är värd namnet... Årets litteraturpris går till Herta Müller som är född i Rumänien där hon tillhörde den tyskspråkiga minoriteten, men som sedan ett antal år är bosatt i Tyskland. Jag har hennes bok Hjärtdjur i bokhyllan, men jag måste erkänna att jag för en gångs skull tröttnade och lade den åt sidan när jag försökte läsa den för några år sedan. Det brukar jag nästan aldrig göra med en bok, men den här var helt enkelt för snårig och dessutom kändes den inte värd besväret. Nu får jag väl göra ett nytt försök. Eller så gör jag inte det.
Man får väl hoppas i alla fall att Herta Müller i motsats till åtskilliga av de senaste årens pristagare kommer till utdelningsceremonin i Stockholm.
Man får väl hoppas i alla fall att Herta Müller i motsats till åtskilliga av de senaste årens pristagare kommer till utdelningsceremonin i Stockholm.
lördag 12 september 2009
Manifest
Sju "unga" författare publicerade för ett tag sedan ett litterärt manifest, HÄR. Detta ledde i sin tur till att ett trettiotal andra författare publicerade ett motmanifest. Debatten tog fart och de ursprungliga sju publicerade sedan ett appendix till sitt ursprungliga manifest.
För att uttrycka mig kort tycker jag att både författarna till manifestet för 2010-talet och deras "motståndare" har sina poänger. Jag gillar berättelser, men jag gillar också deckare och romaner med verklighetsbakgrund. Däremot gillar jag inte knasiga och oläsliga formexperiment, som antagligen är roande endast för författaren och en kör kultursnobbar som låtsas att de begriper sig på experimentet (och allt annat) även om de inte fattar ett smack.
Frågan kan vändas och vridas på hur många gånger som helst. Det enda man kan hoppas på är väl att framtiden bär med sig bra litteratur.
Och så vill jag passa på och slå ett slag för den översatta litteraturen. Den är rik, mångfacetterad och otroligt intressant. Tyvärr översätts det ju mindre och mindre litteratur i Sverige. Jag hoppas på en motsatt trend. Inget ont om god svensk litteratur, men en blick utanför vårt lilla utkantslands gränser är precis vad vi behöver ibland. Även i litterär form.
För att uttrycka mig kort tycker jag att både författarna till manifestet för 2010-talet och deras "motståndare" har sina poänger. Jag gillar berättelser, men jag gillar också deckare och romaner med verklighetsbakgrund. Däremot gillar jag inte knasiga och oläsliga formexperiment, som antagligen är roande endast för författaren och en kör kultursnobbar som låtsas att de begriper sig på experimentet (och allt annat) även om de inte fattar ett smack.
Frågan kan vändas och vridas på hur många gånger som helst. Det enda man kan hoppas på är väl att framtiden bär med sig bra litteratur.
Och så vill jag passa på och slå ett slag för den översatta litteraturen. Den är rik, mångfacetterad och otroligt intressant. Tyvärr översätts det ju mindre och mindre litteratur i Sverige. Jag hoppas på en motsatt trend. Inget ont om god svensk litteratur, men en blick utanför vårt lilla utkantslands gränser är precis vad vi behöver ibland. Även i litterär form.
lördag 5 september 2009
Inbundet kontra häftat/pocket
Är man väldigt ytlig om man föredrar inbundna böcker framför häftade? Det är ju ändå innehållet mellan pärmarna som spelar roll, eller hur? Om man är väldigt ytlig om man föredrar inbundet, då är jag väldigt ytlig, och stolt över det. Jag vill ha tjocka, styva pärmar, jag vill ha skyddsomslag, jag vill ha knarrande bokryggar. Visst, inbundet kostar mer och är tyngre att bära och tar mer utrymme, men wtf...!
Inte för att häftat måste vara dåligt för den skull. Jag har förstås en del häftat i mina hyllor också. Sådant jag köpt för att jag inte haft något val, eftersom titlarna ifråga inte längre fanns tillgängliga eller aldrig har funnits i inbundet utförande. Ytlig kanske jag är, men inte så dum att jag avstår från en möjlig läsupplevelse på grund av att boken är häftad.
Ibland får man ett intryck av att man är dum om man gillar inbundet, att man faktiskt kan vänta tills titlarna kommer i pocket, men okej, då är jag dum också, förutom ytlig.
En färsk häftad (eller danskt band som förlaget kallar det) läsupplevelse som jag inte skulle ha velat vara utan är Igelkottens elegans av fransyskan Muriel Barbery, utgiven av det lilla förlaget sekwa (ska tydligen stavas utan versal). En härlig bok, fascinerande, tragikomisk, vass, allt man kan önska. Dessutom förnämligt översatt. Läsning när det är som bäst.
Inte för att häftat måste vara dåligt för den skull. Jag har förstås en del häftat i mina hyllor också. Sådant jag köpt för att jag inte haft något val, eftersom titlarna ifråga inte längre fanns tillgängliga eller aldrig har funnits i inbundet utförande. Ytlig kanske jag är, men inte så dum att jag avstår från en möjlig läsupplevelse på grund av att boken är häftad.
Ibland får man ett intryck av att man är dum om man gillar inbundet, att man faktiskt kan vänta tills titlarna kommer i pocket, men okej, då är jag dum också, förutom ytlig.
En färsk häftad (eller danskt band som förlaget kallar det) läsupplevelse som jag inte skulle ha velat vara utan är Igelkottens elegans av fransyskan Muriel Barbery, utgiven av det lilla förlaget sekwa (ska tydligen stavas utan versal). En härlig bok, fascinerande, tragikomisk, vass, allt man kan önska. Dessutom förnämligt översatt. Läsning när det är som bäst.
torsdag 3 september 2009
Häromdagen läste jag ut Camera av Eva-Marie Liffner. Det var den första av hennes böcker som jag har läst. Inledningsvis tyckte jag att den var en aning snårig och svår att komma in i, men den tog sig rejält, och när jag väl läst ut den tyckte jag att den var bra, snudd på mycket bra. De två handlingarna i olika tider fungerar överraskande väl tillsammans, och det blir ingenstans tråkigt. Man serverades inte alla svar i slutet, något som ibland kan vara irriterande eftersom det kan kännas som att författaren själv inte har alla svar eller har glömt bort vissa sidospår, men i det här fallet kändes det inte så. Kort sagt, Camera var en bra bok, och jag tänker någon gång i framtiden läsa fler böcker av Eva-Marie Liffner. Jag tror att det finns åtminstone två till. Hoppas att hon skriver fler i framtiden.
Och jag hoppas att fler samtida svenska författare kunde skriva på det här sättet. Liffners sätt att skriva är ganska avskalat. Nu är jag ingen fanatisk anhängare av ett avskalat språk, tvärtom finner jag det rätt irriterande ibland med dessa ständiga halvkvädna visor, men som sagt, här fungerade det bra. Vissa författare sväller ju ut över alla bräddar och överlämnar inget till läsarens fantasi. Lika irriterande det.
Och jag hoppas att fler samtida svenska författare kunde skriva på det här sättet. Liffners sätt att skriva är ganska avskalat. Nu är jag ingen fanatisk anhängare av ett avskalat språk, tvärtom finner jag det rätt irriterande ibland med dessa ständiga halvkvädna visor, men som sagt, här fungerade det bra. Vissa författare sväller ju ut över alla bräddar och överlämnar inget till läsarens fantasi. Lika irriterande det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)