Augustpriset utdelat

Augustpriset delades ut tidigare i veckan. I den skönlitterära kategorin vann De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg, i barn- och ungdomskategorin vann Skriva om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman, och i faktabokskategorin vann Att överleva dagen av Brutus Östling och Susanne Åkesson.

Jag kan inte säga något om barn- och ungdomsvinnaren eftersom jag inte läser litteratur från den kategorin, men ett stort grattis till författarna! Jag har De fattiga i Łódź hemma och har bläddrat och småläst litet i den och den verkar vara mycket bra men också mycket tung. Jag tycker att det definitivt är en värdig vinnare, så stort grattis till Steve Sem-Sandberg. Att skriva De fattiga i Łódź måste ha varit ett enormt arbete. Att överleva dagen har jag inte hemma, men det visade sig häromdagen att en arbetskamrat till mig hade en tidigare bok av Brutus Östling, och jag har fått låna den. Om den nu prisbelönta boken bara är en tiondel så bra är den fantastisk. Därför ett stort grattis även till Brutus Östling och Susanne Åkesson!

Bra läsning

Läste nyligen ut Falska förespeglingar av Margaret Yorke. Jag har tidigare läst flera av hennes böcker, och man blir sällan besviken. Så inte heller denna gång, snarare tvärtom. Det här är en av hennes allra bästa böcker, med ett persongalleri som känns trovärdigt. Slutet är, som ofta hos Yorke, både oväntat och tragiskt.

Den svininfluensavaccinerade armen värker fortfarande, men inte lika mycket. Det knasiga är att den ovaccinerade armen har börjat sympativärka. Hmm...

Svinis och Deckardrottningar

Svinis (dvs svininfluensan) och deckardrottningar hör väl inte direkt ihop, men det struntar jag i. Jag vaccinerade mig mot svinis igår och idag gör det svinont i armen och den har svullnat, men hittills har jag inte fått feber eller något annat skit, ta i trä.

Sedan har jag funderat litet kring detta med Deckardrottningar. Inte för att det är ett löjligt ord, utan snarare har jag grunnat på hur våra inhemska deckardrottningar står sig i den internationella konkurrensen. Svenska deckare säljer tydligen fortfarande bra utomlands. Jag läser gärna deckare, men jag har inte läst alla de svenska så kallade deckardrottningarna (inte alla de utländska heller). Jag tycker att de svenska kvinnliga deckarförfattarna överlag håller en hyfsad standard, men få, om ens någon, når ens i sina bästa stunder upp till nivåer där giganter som P D James, Ruth Rendell, Karin Fossum, Elizabeth George (som dock är ojämn), hederliga gamla Agatha Christie med flera befinner sig. Åsa Larsson skriver bra och hennes historier är också bra. Anna Jansson är för det mesta bra, men litet ojämn ibland. När hon skriver bra är hon riktigt bra, när hon inte gör det är hon kass. Liza Marklund är inte värd besväret att läsa. Camilla Läckberg skriver som en sjundeklassare som brukar få beröm för sina uppsatser, vilket är synd eftersom hennes historier oftast är hyfsat bra. Karin Alvtegen skrev bra men hon har ju deklarerat att hon inte ska skriva fler deckare. Flera av de nyare förmågorna har jag inte hunnit bekanta mig med ännu, som Ann Rosman och Veronica von Schenk.

Slutsats: Ryck upp er, för jag tror att flera av er kan bättre! (De manliga svenska deckarförfattarna ska jag skriva om en annan gång.)

Varför läser man?

Ja, varför gör man det? Jag antar att det kan finnas många olika skäl till det, och det finns ju inget som säger att en person bara kan ha ett enda skäl. Jag läser för att koppla av, för att lära mig nya saker, för att underhållas och ibland för att utmana mig själv (till exempel ge mig på en genre som jag vanligtvis undviker, eller - vilket händer betydligt oftare - läsa en bok som jag av en eller annan anledning uppfattar som "svår"). Oftast läser jag dock helt enkelt för att jag älskar böcker och läsning och att kliva in i en annan verklighet och för att jag helt enkelt inte kan låta bli. Boknarkoman? Bokmissbrukare? Bokoholist? Jag vet inte vad man ska kalla det. Det kanske inte måste kallas för något.

Min far läste ibland när han hade tid. Min mor växte upp i ett läsande hem och kanske som en reaktion på detta har hon knappt läst en bok sedan hon flyttade hemifrån. Min äldste, tyvärr framlidne, bror, läste en bok någon gång då och då. Min andre bror har inte tid att läsa. Min syster gick bort innan hon uppnått läsåldern. Mina farföräldrar drev lantbruk och att läsa hade de inte tid med. Jag vet inget om min morfars läsvanor eftersom han gick bort när min mor var barn. Återstår alltså mormor, som var en bokslukare av enorma mått. En del böcker var hon tvungen att läsa på grund av sitt yrke, men hon läste mer eller mindre jämt. Det måste vara från henne jag fått min läslusta. Tack, mormor! :)