Svinis (dvs svininfluensan) och deckardrottningar hör väl inte direkt ihop, men det struntar jag i. Jag vaccinerade mig mot svinis igår och idag gör det svinont i armen och den har svullnat, men hittills har jag inte fått feber eller något annat skit, ta i trä.
Sedan har jag funderat litet kring detta med Deckardrottningar. Inte för att det är ett löjligt ord, utan snarare har jag grunnat på hur våra inhemska deckardrottningar står sig i den internationella konkurrensen. Svenska deckare säljer tydligen fortfarande bra utomlands. Jag läser gärna deckare, men jag har inte läst alla de svenska så kallade deckardrottningarna (inte alla de utländska heller). Jag tycker att de svenska kvinnliga deckarförfattarna överlag håller en hyfsad standard, men få, om ens någon, når ens i sina bästa stunder upp till nivåer där giganter som P D James, Ruth Rendell, Karin Fossum, Elizabeth George (som dock är ojämn), hederliga gamla Agatha Christie med flera befinner sig. Åsa Larsson skriver bra och hennes historier är också bra. Anna Jansson är för det mesta bra, men litet ojämn ibland. När hon skriver bra är hon riktigt bra, när hon inte gör det är hon kass. Liza Marklund är inte värd besväret att läsa. Camilla Läckberg skriver som en sjundeklassare som brukar få beröm för sina uppsatser, vilket är synd eftersom hennes historier oftast är hyfsat bra. Karin Alvtegen skrev bra men hon har ju deklarerat att hon inte ska skriva fler deckare. Flera av de nyare förmågorna har jag inte hunnit bekanta mig med ännu, som Ann Rosman och Veronica von Schenk.
Slutsats: Ryck upp er, för jag tror att flera av er kan bättre! (De manliga svenska deckarförfattarna ska jag skriva om en annan gång.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar