Är man väldigt ytlig om man föredrar inbundna böcker framför häftade? Det är ju ändå innehållet mellan pärmarna som spelar roll, eller hur? Om man är väldigt ytlig om man föredrar inbundet, då är jag väldigt ytlig, och stolt över det. Jag vill ha tjocka, styva pärmar, jag vill ha skyddsomslag, jag vill ha knarrande bokryggar. Visst, inbundet kostar mer och är tyngre att bära och tar mer utrymme, men wtf...!
Inte för att häftat måste vara dåligt för den skull. Jag har förstås en del häftat i mina hyllor också. Sådant jag köpt för att jag inte haft något val, eftersom titlarna ifråga inte längre fanns tillgängliga eller aldrig har funnits i inbundet utförande. Ytlig kanske jag är, men inte så dum att jag avstår från en möjlig läsupplevelse på grund av att boken är häftad.
Ibland får man ett intryck av att man är dum om man gillar inbundet, att man faktiskt kan vänta tills titlarna kommer i pocket, men okej, då är jag dum också, förutom ytlig.
En färsk häftad (eller danskt band som förlaget kallar det) läsupplevelse som jag inte skulle ha velat vara utan är Igelkottens elegans av fransyskan Muriel Barbery, utgiven av det lilla förlaget sekwa (ska tydligen stavas utan versal). En härlig bok, fascinerande, tragikomisk, vass, allt man kan önska. Dessutom förnämligt översatt. Läsning när det är som bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar