Manifest

Sju "unga" författare publicerade för ett tag sedan ett litterärt manifest, HÄR. Detta ledde i sin tur till att ett trettiotal andra författare publicerade ett motmanifest. Debatten tog fart och de ursprungliga sju publicerade sedan ett appendix till sitt ursprungliga manifest.

För att uttrycka mig kort tycker jag att både författarna till manifestet för 2010-talet och deras "motståndare" har sina poänger. Jag gillar berättelser, men jag gillar också deckare och romaner med verklighetsbakgrund. Däremot gillar jag inte knasiga och oläsliga formexperiment, som antagligen är roande endast för författaren och en kör kultursnobbar som låtsas att de begriper sig på experimentet (och allt annat) även om de inte fattar ett smack.

Frågan kan vändas och vridas på hur många gånger som helst. Det enda man kan hoppas på är väl att framtiden bär med sig bra litteratur.

Och så vill jag passa på och slå ett slag för den översatta litteraturen. Den är rik, mångfacetterad och otroligt intressant. Tyvärr översätts det ju mindre och mindre litteratur i Sverige. Jag hoppas på en motsatt trend. Inget ont om god svensk litteratur, men en blick utanför vårt lilla utkantslands gränser är precis vad vi behöver ibland. Även i litterär form.

Inbundet kontra häftat/pocket

Är man väldigt ytlig om man föredrar inbundna böcker framför häftade? Det är ju ändå innehållet mellan pärmarna som spelar roll, eller hur? Om man är väldigt ytlig om man föredrar inbundet, då är jag väldigt ytlig, och stolt över det. Jag vill ha tjocka, styva pärmar, jag vill ha skyddsomslag, jag vill ha knarrande bokryggar. Visst, inbundet kostar mer och är tyngre att bära och tar mer utrymme, men wtf...!

Inte för att häftat måste vara dåligt för den skull. Jag har förstås en del häftat i mina hyllor också. Sådant jag köpt för att jag inte haft något val, eftersom titlarna ifråga inte längre fanns tillgängliga eller aldrig har funnits i inbundet utförande. Ytlig kanske jag är, men inte så dum att jag avstår från en möjlig läsupplevelse på grund av att boken är häftad.

Ibland får man ett intryck av att man är dum om man gillar inbundet, att man faktiskt kan vänta tills titlarna kommer i pocket, men okej, då är jag dum också, förutom ytlig.

En färsk häftad (eller danskt band som förlaget kallar det) läsupplevelse som jag inte skulle ha velat vara utan är Igelkottens elegans av fransyskan Muriel Barbery, utgiven av det lilla förlaget sekwa (ska tydligen stavas utan versal). En härlig bok, fascinerande, tragikomisk, vass, allt man kan önska. Dessutom förnämligt översatt. Läsning när det är som bäst.

Häromdagen läste jag ut Camera av Eva-Marie Liffner. Det var den första av hennes böcker som jag har läst. Inledningsvis tyckte jag att den var en aning snårig och svår att komma in i, men den tog sig rejält, och när jag väl läst ut den tyckte jag att den var bra, snudd på mycket bra. De två handlingarna i olika tider fungerar överraskande väl tillsammans, och det blir ingenstans tråkigt. Man serverades inte alla svar i slutet, något som ibland kan vara irriterande eftersom det kan kännas som att författaren själv inte har alla svar eller har glömt bort vissa sidospår, men i det här fallet kändes det inte så. Kort sagt, Camera var en bra bok, och jag tänker någon gång i framtiden läsa fler böcker av Eva-Marie Liffner. Jag tror att det finns åtminstone två till. Hoppas att hon skriver fler i framtiden.

Och jag hoppas att fler samtida svenska författare kunde skriva på det här sättet. Liffners sätt att skriva är ganska avskalat. Nu är jag ingen fanatisk anhängare av ett avskalat språk, tvärtom finner jag det rätt irriterande ibland med dessa ständiga halvkvädna visor, men som sagt, här fungerade det bra. Vissa författare sväller ju ut över alla bräddar och överlämnar inget till läsarens fantasi. Lika irriterande det.