Omröstningsresultat

Under en tid har jag haft uppe en omröstningslåda på bloggen, där man kunnat rösta på vilket man föredrar - fysisk bok, läsplatta, ljudbok, MP3-bok eller liknande. Det var inte många som röstade, men resultatet gladde mig ändå - alla som röstade föredrog den fysiska boken. Precis som jag själv gör. Tack, ni som röstade!

Fantastiska noveller

Jag är morgonpigg. Min särbo är inte det och sover som en stock. Jag avskyr att sitta vid datorn när vi är tillsammans, men under rådande omständigheter gör det ju inget. ;-) Idag är jag nog extra morgonpigg (även om "pigg" nog kanske inte är rätta ordet), på grund av den kvävande värmen. Jag hatar vinter och köld, men jag tycker också nästan lika illa om överdriven, ihållande värme. Fy tjyven, som de gamla sade i min barndomsbygd.

Men det här skulle inte handla om min särbos eller mina morgonegenskaper eller om vädret, utan om Alice Munros bok Äpplen eller apelsiner. Det är en novellsamling som Norstedts gav ut 1993, således en gammal bok - gammal dagens läge i alla fall, där boken är färskvara. Jag läser sällan novellsamlingar, eftersom de ofta lämnar mig frustrerad. Det här är första gången jag läser något av Alice Munro, men jag är djupt imponerad av hennes novellkonst. Inte en enda av de tio novellerna i den här samlingen är ens i närheten av medioker, än mindre dålig - de är samtliga otroligt bra. Jag tyckte allra bäst om den inledande novellen, Ungdomsvännen, som innehåller tillräckligt med stoff för en tjock roman. Ändå lyckas Munro tillfredsställa en novellskeptiker som jag och hon gör det det med besked. Titelnovellen Äpplen eller apelsiner handlar om Murrays och Barbaras äktenskap - en, som det visar sig, inte okomplicerad historia. Novellen Meneseteung hör även den till en av samlingens absoluta höjdpunkter.

Jag har svårt att sätta fingret exakt på vad det är som gör Munros noveller så bra. Den ypperliga språkhanteringen, som även gick fram i den här översättningen? Den skenbara stillsamheten, som döljer stor både yttre och inre dramatik? Frånvaron av sentimentalitet men närvaron av en känslighet för novellernas personer? Den fridsamma humorn som aldrig blir elak eller nedlåtande? Något annat? Alltsammans? Jag gissar på alltsammans och tror även att det är ännu fler saker än de nämnda som gör henne så bra.

Till min glädje har jag konstaterat att den senaste av Alice Munros novellsamlingar ges ut av Bokförlaget Atlas i augusti med den svenska titeln För mycket lycka. Den tänker jag köpa. Definitivt.

Fack- kontra skönlitteratur

Ofta hör man folk säga att de inte läser skönlitteratur för att de inte ids läsa någon annans fantasier, läsa böcker om saker som inte har hänt. Det tycker jag personligen är en trist inställning. Skönlitteraturen erbjuder ju obegränsade möjligheter att skriva om i stort sett vad som helst.

Jag läser mest och helst skönlitteratur, men visst, en del facklitteratur tar jag mig också igenom, gärna om historia och en eller annan biografi, dock inga skandalbiografier (det kan man ofta om än inte alltid avgöra i förväg). När det gäller historia är jag mest intresserad av 1800- och 1900-talen. Vet inte varför. Kanske beror det på att det hände så väldigt mycket under dessa båda sekel, så många omvälvande saker. Många historieintresserade föredrar 1700-talet, och visst, det är också intressant, men som sagt, får jag välja handlar det om de två senaste århundradena.

Och så måste det inte vara antingen/eller... Skönlitteraturen har så mycket att erbjuda, så många fängslande historier, facklitteraturen är ibland måhända av nödvändighet torrare men definitivt läsvärd om man är intresserad.

Just nu läser jag skönlitteratur (Alice Munro), men nästa eller nästnästa eller nästnästnästa :-) bok kan mycket väl etiketteras som facklitteratur.

Höstens Böcker 2010

För ett litet tag sedan kom den, katalogen Årets Böcker 2010, ett måste för en läsnörd och bokälskare. Nu har jag gått igenom den från pärm till pärm, eller, nåja, jag skippade delen med barn- och ungdomslitteratur. Kan inte säga att jag fick några definitiva intryck av höstens bokutgivning vad gäller trender eller liknande. Det är en massa deckare, en massa kokböcker, en massa självhjälpsböcker (fort, var är mina piller mot min självhjälpsboksallergi??) och väldigt mycket svenskt, men detta är ju gamla trender. Några av debutanterna verkar spännande.

Jo, en trend finns ju förstås och den är väldigt märkbar, men den är inte heller ny. Det är mycket, mycket ont om bra översatt litteratur. Jag hoppas att den trenden vänder så småningom, men just nu verkar det som om förlagen och en stor del av bokköparna har snöat in sig på svenska deckare. Och som jag har sagt förut, det är väl inget fel på svenska deckare bara för att de är svenska deckare, men man vill ju läsa annat också. Jag är ganska säker på att mina bokinköp på andra språk än svenska kommer att slå alla rekord i höst.

En tröst vad gäller den översatta litteraturen är ju i alla fall att Bonniers ger ut en ny bok av Joyce Carol Oates, Lilla himlafågel. Den ser jag mycket fram emot. I sommar ska jag i väntan på den läsa Dear Husband av sagda Oates. Det är en novellsamling; jag är ingen stor novelläsare, men Oates behärskar det lilla formatet också.

Orange Prize for Fiction utdelat

För ett par dagar sedan tilldelades Barbara Kingsolver det prestigeladdade brittiska litteraturpriset Orange Prize for Fiction, som är öppet endast för kvinnliga författare, för sin senaste roman The Lacuna. Kingsolver är från USA, och jag har faktiskt läst ett par av hennes tidigare romaner, och tyckte att de var läsvärda. The Lacuna är nu på väg till mig, för jag orkar inte vänta på att den ska komma på svenska - vilket det ju i dessa tider inte ens är säkert att den gör.

En av mina favoritböcker under det senaste året, och som jag har skrivit om tidigare, The Help av Kathryn Stockett, var nominerad på långa listan till Orange-priset, men kom inte med på korta listan, där favoriten antogs vara Wolf Hall av Hilary Mantel. The Help utkommer på Forum i höst under titeln Niceville, men såvitt jag vet gör inte Wolf Hall det. Igår råkade jag klicka in mig på hemsidan hos den litteraturagentur som representerar Hilary Mantel, och då upptäckte jag att Wolf Hall har kommit ut eller är under utgivning i trettio länder (om jag räknade rätt), däribland Ungern, Israel, Brasilien, Finland och Vietnam (!) - men givetvis inte i Sverige. Vad tusan är det med de svenska bokförlagen? :-( Det blir för mig att beställa Wolf Hall på engelska. Hilary Mantel tilldelades Bookerpriset 2009 för just den här boken.

På svenska i höst

Upptäckte just att Kathryn Stocketts utmärkta bok The Help, som jag skrev om för ett tag sedan, utkommer på svenska i höst, med titeln Niceville (namnet på staden där handlingen utspelar sig). Forum ger ut den. Jag har ju redan läst boken på originalspråk, men är ändå frestad att köpa den svenska utgåvan (kommer i september), delvis för att se hur översättaren har löst dilemmat med att överföra de svarta kvinnornas stundom säregna språk till svenska.

Hur som helst hoppas jag att många kommer att upptäcka och köpa den här boken, för det är en historia som förtjänar alla läsare den kan få. Rekommenderas varmt!

Nordiska rådets litteraturpris 2010

Idag meddelades det att den finska författaren Sofi Oksanen får Nordiska rådets litteraturpris 2010 för sin roman Utrensning (utkom på svenska tidigare i år). Grattis till henne! Utrensning är den enda bok av henne som jag har läst, men den gav mersmak. Den är helt enkelt fruktansvärt bra. Läs vad DN skriver här. De svenska författare som var nominerade till årets pris var Steve Sem-Sandberg med De fattiga i Łódź och Ann Jäderlund med Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar.

Nordiska rådets litteraturpris är ett pris som för mig personligen inte betyder så mycket. Ibland går det till mycket läsvärda författare, ibland till - enligt min åsikt - sådana som bara är knepiga. Jag är glad att det i år gick till en ytterst läsvärd författare.

Sommarens Böcker 2010

Bokälskarens Bibel - bokkatalogen (vare sig det är i vår-, sommar- eller höstversionen) från Svensk Bokhandel - bjöd på min glädje på några positiva överraskningar. Visserligen är utbudet något mindre än förra året, men det finns en hel del intressant att se fram emot. Vad sägs om nya böcker av författare som Donna Leon, Stephen King, Jette A Kaarsbøl, Håkan Nesser, Sadie Jones och Anne Tyler? Bara för att nämna några. En svensk debutant som verkar mycket intressant är Ann Syréhn Tomašević. En kanadensisk författare som jag inte känner till - Andrew Davidson - kommer ut med en bok som verkar lovande, Gargoylen. Optimal förlag ger ut två böcker med anknytning till Andra världskriget, Kristallnatten av Øyvind Fors och Sänkningen av Blücher den nionde april 1940 av Alf R Jacobsen. Jag, intresserad av Andra världskriget som jag är dock utan att vara nörd ifråga om det, tänker skaffa båda.

Ser redan fram emot Höstens Böcker 2010. Knäppt, va? Det är ju fortfarande mars och höst innebär en antågande vinter. Och jag hatar vintern...

Två utlästa böcker

För ett par år sedan fick jag en del böcker av en släkting (en av få i släkten - förutom jag - som gillar böcker) som inte tyckte att hon längre hade plats för dem. Det är en salig blandning. Nu har jag av någon anledning läst två av dem i följd.

Marys Land av Lucia St.Clair Robson är en slags äventyrsroman, fast inte riktigt av det slag som man kan tro av det sliskiga omslaget. Den utspelar sig på 1600-talet och handlar om nybyggare och tvångsvärvade kolonister i det som ska bli Maryland (i USA). Man får följa ett antal personer under en tioårsperiod. Det handlar om religiösa motsättningar, kärlek (förstås), vedermödor, fördomar och mötet med indianerna. Boken är rappt skriven, lättläst och fordrar inte mycket - den duger som förströelse. Dess största brist tycker jag är den ofta episodiska och tämligen lösryckta berättarstilen.

Som en drottning av Rosa Montero är en bok av en helt annan karaktär. Tunn - inte ens 200 sidor - men tät, trots att den ibland gör pratiga utvikningar. På fliken står det att detta var den spanska författarinnan Rosa Monteros genombrott, och det kan man förstå. För det är en bra bok, kanske inte ypperlig (få är ju det), men definitivt läsvärd, det begränsade persongalleriet till trots - eller kanske just på grund av det. I stora drag handlar den om den bedagade nattklubbssångerskan Bella som numera till och med får ackompanjera sig själv på elorgel och hjälpa till med att servera, och om vad som händer när hon tror sig vara älskad, samt om den fisförnäme Antonio, som drömmer om att skapa en perfekt parfym. Bella och Antonio känner varandra sedan gammalt, eftersom de kommer från samma småstad någonstans i Spanien. Boken är ställvis ganska brutal och författaren väjer inte från vissa obehagligheter och inte från att skildra mänskliga skröpligheter. Den här boken kan nog vara ganska svår att få tag på idag (utgavs 1990), men den som lyckas får en bra roman som tack för besväret.

Orange-priset

Förra veckan publicerades den långa listan över de nominerade till årets Orange-pris (Orange Prize for Fiction), ett ganska nyinstiftat (1996) men redan prestigefyllt brittiskt litteraturpris, som är omdebatterat och något kontroversiellt eftersom det endast är öppet för kvinnliga författare (tänk motsatsen, att ett visst litteraturpris endast skulle vara öppet för manliga författare, så förstår man kanske varför det här priset är omdebatterat; men å andra sidan är kvinnliga författare ofta underrepresenterade bland vinnare och nominerade till många andra litteraturpris, så kanske har detta pris just därför ett existensberättigande). Merparten av de nominerade författarna är okända för mig, men några känner jag till sedan förut, som till exempel Sadie Jones, M J Hyland och 2009 års Booker-pristagare Hilary Mantel. En annan är den på Bokhora hyllade Lorrie Moore.

Dock - en av de nominerade böckerna har jag faktiskt redan läst (i julas). Det är The Help av amerikanskan Kathryn Stockett (Orange-priset må vara brittiskt, men det är öppet för kvinnliga författare som publicerat sig på engelska, oavsett varifrån de kommer). The Help utspelar sig i den amerikanska södern under tidigt 1960-tal. Huvudpersonerna är tre, två svarta kvinnor och en vit. De båda svarta kvinnorna, Aibileen (medelålders) och Minny (ung), arbetar som hembiträden hos vita. Den vita kvinnan, Skeeter, vill bli journalist och författare. Hon har nyss kommit tillbaka hem från college och upptäcker då att den kvinna som uppfostrat henne, det svarta hembiträdet Constantine, har avskedats och försvunnit och att ingen vill berätta för henne varför och vart. Av en händelse blir hon bekant med den utåt sett lugna Aibileen, som i sin tur är bekant med Minny.

Det här är en bok om rasdiskriminering, rasfördomar och kamp för rättvisa. Den är mycket amerikansk, men också mycket, mycket bra. Jag njöt av den hela vägen, trots att den kanske inte är en typ av bok som killar förväntas läsa. Skit samma, sådana fördomar bör också skrotas. The Help är upprörande, tragisk, hjärtevärmande, rolig, skrämmande och en hel skock andra adjektiv, samtliga med i detta fallet positiv laddning. Ett exempel på skrämmande: episoden då Aibileens arbetsgivare på grund av en grannes kommentar tvingar sin make att låta bygga en toalett i garaget, eftersom hon anser det olämpligt att hon placerar sin vita rumpa på samma toalett där hembiträdet tidigare placerat sin svarta dito. Ett exempel på roligt (och skrämmande): episoden där Minny får sparken sedan hon utan att kunna hejda sig protesterat när hennes vita arbetsgivare beordrat henne att tvätta tvätten för hand innan hon kör den i tvättmaskinen. Det skrämmande är rasismen och fördomarna och att det här förekom i ett inte allför avlägset förflutet. Kanske förekommer sådant här ännu.

The Help finns inte översatt till svenska och jag har ingen aning om ifall något förlag har planer på att översätta den. Trots att en hel del av dialogen och en del annat är skrivet på dialekt är det dock inte svårt att läsa den i original på engelska. Faktum är att jag tror att det är att föredra.

Jag har ju ingen aning om vem som kommer att vinna Orange-priset i år, men jag hoppas att Kathryn Stocketts bok i alla fall tar sig till den korta listan, för det är den sannerligen värd.