Orange-priset

Förra veckan publicerades den långa listan över de nominerade till årets Orange-pris (Orange Prize for Fiction), ett ganska nyinstiftat (1996) men redan prestigefyllt brittiskt litteraturpris, som är omdebatterat och något kontroversiellt eftersom det endast är öppet för kvinnliga författare (tänk motsatsen, att ett visst litteraturpris endast skulle vara öppet för manliga författare, så förstår man kanske varför det här priset är omdebatterat; men å andra sidan är kvinnliga författare ofta underrepresenterade bland vinnare och nominerade till många andra litteraturpris, så kanske har detta pris just därför ett existensberättigande). Merparten av de nominerade författarna är okända för mig, men några känner jag till sedan förut, som till exempel Sadie Jones, M J Hyland och 2009 års Booker-pristagare Hilary Mantel. En annan är den på Bokhora hyllade Lorrie Moore.

Dock - en av de nominerade böckerna har jag faktiskt redan läst (i julas). Det är The Help av amerikanskan Kathryn Stockett (Orange-priset må vara brittiskt, men det är öppet för kvinnliga författare som publicerat sig på engelska, oavsett varifrån de kommer). The Help utspelar sig i den amerikanska södern under tidigt 1960-tal. Huvudpersonerna är tre, två svarta kvinnor och en vit. De båda svarta kvinnorna, Aibileen (medelålders) och Minny (ung), arbetar som hembiträden hos vita. Den vita kvinnan, Skeeter, vill bli journalist och författare. Hon har nyss kommit tillbaka hem från college och upptäcker då att den kvinna som uppfostrat henne, det svarta hembiträdet Constantine, har avskedats och försvunnit och att ingen vill berätta för henne varför och vart. Av en händelse blir hon bekant med den utåt sett lugna Aibileen, som i sin tur är bekant med Minny.

Det här är en bok om rasdiskriminering, rasfördomar och kamp för rättvisa. Den är mycket amerikansk, men också mycket, mycket bra. Jag njöt av den hela vägen, trots att den kanske inte är en typ av bok som killar förväntas läsa. Skit samma, sådana fördomar bör också skrotas. The Help är upprörande, tragisk, hjärtevärmande, rolig, skrämmande och en hel skock andra adjektiv, samtliga med i detta fallet positiv laddning. Ett exempel på skrämmande: episoden då Aibileens arbetsgivare på grund av en grannes kommentar tvingar sin make att låta bygga en toalett i garaget, eftersom hon anser det olämpligt att hon placerar sin vita rumpa på samma toalett där hembiträdet tidigare placerat sin svarta dito. Ett exempel på roligt (och skrämmande): episoden där Minny får sparken sedan hon utan att kunna hejda sig protesterat när hennes vita arbetsgivare beordrat henne att tvätta tvätten för hand innan hon kör den i tvättmaskinen. Det skrämmande är rasismen och fördomarna och att det här förekom i ett inte allför avlägset förflutet. Kanske förekommer sådant här ännu.

The Help finns inte översatt till svenska och jag har ingen aning om ifall något förlag har planer på att översätta den. Trots att en hel del av dialogen och en del annat är skrivet på dialekt är det dock inte svårt att läsa den i original på engelska. Faktum är att jag tror att det är att föredra.

Jag har ju ingen aning om vem som kommer att vinna Orange-priset i år, men jag hoppas att Kathryn Stocketts bok i alla fall tar sig till den korta listan, för det är den sannerligen värd.