Februari är ju bokreans månad, och den bok jag senast läste ut måste jag ha skaffat på en bokrea någon gång, även om jag inte kommer ihåg när. Den heter Bomullsfåren i makaronifälten och är skriven av Elisabet Larsson. Har aldrig tidigare läst något av henne (hon har tydligen gett ut en handfull romaner tidigare) och heller aldrig hört talas om henne.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Den är lika säregen som sin titel. Språket är utmärkt, men handlingen diffus och meningen med alltsammans likaså. Det är ingen dålig bok, det kan jag inte påstå. Den kom ut i mitten av 1990-talet. Huvudpersonen heter Klas Berglöv och är en troligen medelålders man som fått sparken från sitt jobb efter att ha varit ohederlig, och man får följa hans planlösa strövtåg i en stad som förmodligen är Stockholm. Han har två kvinnliga bekanta och en urgammal far. Vad händer? Inte särskilt mycket. I alla fall inte på ytan.
Jag brukar ge bort eller kasta böcker som jag läst ut och inte tyckt om. Den här behåller jag trots att den är märklig och jag inte riktigt vet om den tråkade ut eller fascinerade mig. Det känns i alla fall som om jag kommer att minnas den. Kanske är det just det som är god litteratur...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar