Ludwik Begleiter föddes 1933 i en del av det dåvarande Polen som nu ligger i Ukraina. Sedan många år lever han i USA och har bytt namn till Louis Begley. Denne mans debutroman, den halvsjälvbiografiska Lögner i krigstid har jag nu läst. Väl sent, kan tyckas, eftersom den utkom på engelska 1991 och på svenska (Gedins förlag) 1993. Den har samlat damm i min hylla så länge att jag nu inte längre minns var eller när jag köpte den, men på bokrea eller antikvariat eller Myrorna är väl mest troligt.
Handlingen utspelas strax före och under andra världskriget (och till en liten, liten, liiiten del efter det) och har som huvudpersoner den unge pojken Maciek (vilket, framgår det under läsningens gång, kanske inte är hans rätta namn) och hans moster Tania. Familjen är judisk.
Skildringen av tiden strax innan krigets utbrott är sockersöt, en rent kväljande idyll, och pojken Maciek framställs som mjäkig, bortskämd, klängig och på något sätt osund. Något får mig att tro att denna idyllisering är ett medvetet grepp av författaren. Så anfaller tyskarna Polen, och strax därpå gör även Sovjetunionen det. Landet delas, men sedan går nazisterna, som väl alla vet, till anfall mot Sovjet och lägger hela Polen under sig. Helvetet börjar för Maciek (vars mor är död) och hans moster Tania; de bor i den östra, först sovjetkontrollerade delen av Polen.
Nazisternas allt hårdare strupgrepp om den judiska befolkningen skildras med en stillsam men obönhörlig pregnans. Förnedringen accelererar. Macieks och Tanias tillvaro lättas något av att Tania genom en "civil" nazist; Tania lär sig skriva maskin för att göra sig oumbärlig på ett av nazisternas myndighetskontor. Så ska deras stad göras "Judenrein", men Tanias nazistiske vän räddar henne och Maciek i, som det visar sig, sista ögonblicket.
Detta är en fruktansvärd bok, en genuin läsupplevelse. Hemsk och bra på samma gång. Macieks och Tanias öden berör starkt; Tania är en kvinna som gör allt för sin systersons och sin egen överlevnad och det skildras utan stora gester eller svulstiga utläggningar. En av de saker som framgår i boken, på ett inte iögonfallande men absolut otvetydigt sätt, är att nazisterna inte kunnat genomföra sitt massmord på judar utan lokalbefolkningens (i det här fallet den polska) hjälp eller tysta medgivande. Det är på alla sätt vämjeligt.
Jag rekommenderar verkligen den här boken. Den är mörk men mycket upplysande. Den är mycket mer också, men jag avslutar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar