Yours truly är inte särskilt aktiv som bloggare, av olika skäl, men följer ett antal bokbloggar, mest för att få inspiration och lästips. På senare tid verkar många bloggare ha läst italiensk litteratur. Sent omsider ville jag inte vara sämre, och därför plockade jag ned en bok som värmt hyllan i flera år, Färd i skugga av Mariateresa Di Lascia. Den belönades med ett av Italiens mest prestigefyllda litteraturpris, Stregapriset, 1995, dock inte till författarens glädje eftersom hon avlidit året innan, fyrtio år gammal.
Färd i skugga utspelas någonstans i Syditalien (oklart exakt var, men min gissning är Apulien), och tiden är slutet av andra världskriget och framåt. Historien berättas i jag-form, och jaget är Chiara, illegitim dotter till ortens barnmorska och en man vid namn Francesco, som går ut i kriget utan att veta att han ska bli far. Man får också bekanta sig med Francescos stora släkt, i synnerhet hans far Tripoli, hans syster Giuppina och hans faster donna Peppina Curatore (en oförglömlig romanperson). Chiaras berättarröst är minst sagt ordrik - ibland känns den som en veritabel tsunami av ord, ord, ord.
Kronologin är uppbruten, Chiaras berättarröst kan göra långa utvikningar och utvikningar till utvikningarna. Ibland är det intressant, ibland inte. Ibland berättar Chiara om sin situation och sin tillvaro i nuet, men större delen av boken handlar om hennes liv från födelsen till sjuttonårsåldern. Jag är en smula kluven till den här boken. Det är inget fel på språket, och översättningen verkar välgjord, men just det enorma ordflödet gör ibland att jag helt enkelt vill värja mig. Därtill kommer att jag har svårt att verkligen engagera mig i Chiaras historia, mestadels på grund av henne själv. Hon är lillgammal och självupptagen och boken igenom är det folk som hela tiden utbrister: "Vad du är vacker, Chiara!" "Titta så söt hon är!" "Det finns ingen vackrare flicka än Chiara!" och när det sker för femtioelfte gången känns det rätt uttjatat.
Ändå är det inte någon dålig bok eller dålig historia; slutet är (LITEN SPOILERVARNING!) hjärtskärande. Jag kommer nog att behålla den i minnet länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar